French Neoclassical Painter, 1780-1867 was a French Neoclassical painter. Although he considered himself a painter of history in the tradition of Nicolas Poussin and Jacques-Louis David, by the end of his life it was Ingres' portraits, both painted and drawn, that were recognized as his greatest legacy. A man profoundly respectful of the past, he assumed the role of a guardian of academic orthodoxy against the ascendant Romantic style represented by his nemesis Eug??ne Delacroix. His exemplars, he once explained, were "the great masters which flourished in that century of glorious memory when Raphael set the eternal and incontestable bounds of the sublime in art ... I am thus a conservator of good doctrine, and not an innovator." Nevertheless, modern opinion has tended to regard Ingres and the other Neoclassicists of his era as embodying the Romantic spirit of his time, while his expressive distortions of form and space make him an important precursor of modern art..  Related Paintings of Jean-Auguste Dominique Ingres :. | Portrait of Pier | Caersi | Portrait of Louis Francois Bertin | Portrait of Liwi | Portrait of Ausongwi |
Related Artists:
fritz von dardel
Fritz Ludvig von Dardel, född den 24 mars 1817 i Neuchâtel, död den 27 maj 1901 i Stockholm, var en schweiziskfödd svensk överintendent, militär, målare och tecknare. Fritz von Dardel var son till godsägaren Georges-Alexandre von Dardel och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. Han var gift med friherrinnan Augusta Silfverschiöld. Släkten von Dardel kommer från Schweiz och adlades i Sverige 1810. Von Dardel blev vid sexton års ålder konstapelkadett vid Vendes artilleriregemente, 1837 underlöjtnant vid Svea livgarde och avancerade till överstelöjtnant i armen 1862. Han blev 1850 adjutant hos kronprinsen och sedan hos Karl XV. Von Dardel var 1858-62 militärattach?? i Paris samt blev 1864 kabinettskammarherre hos Karl XV och samma år överintendent och ordföranden i Akademin för de fria konsterna, av vilken han 1861 invalts till hedersledamot. Dessutom var han ordförande i Nationalmuseums nämnd i 25 år (1867-92). Vid flera konstutställningar i Europa (1867, 1871, 1873 och 1878) samt i Philadelphia (1876) var han juryman. Själv hade von Dardel bedrivit studier på L??on Cogniets och E. Lamis ateljeer i Paris. Fritz von Dardel tillhörde Karl XV:s intima krets och har gjort ett flertal dråpliga, akvarellerade teckningar av personer och händelser vid hovet eller under kungens resor, vidare folklivsbilder samt litografier. Hans dagböcker (se nedan) som utgavs postumt är skrivna på franska och översatta och redigerade av hans söner.
antoine pesne
Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.
Giovanni Domenico Cerrini
(1609-1681), also called Gian Domenico Cerrini or il Cavalier Perugino, was an Italian painter of the Baroque period, active mainly in Rome and influenced in large part by painter of the Bolognese School. Born in Perugia, Cerrini initially apprenticed under Giovanni Antonio Scaramuccia, then in 1638 moved into the Roman studio of Guido Reni, but strongly influenced by Lanfranco, Guercino, Domenichino, and Andrea Sacchi. He was patronized by the family of Cardinal Bernardino Spada. Cardinal Giulio Rospigliosi gave him the commission to decorate the cupola of Santa Maria della Vittoria (1654-5). His style has the monumental clarity of Domenichino, but somewhat sapped of vitality. Paintings of his can be found in many of the churches of Rome, where he died, including Santa Maria in Traspontina, San Carlino alle Quattro Fontane, Chiesa Nuova, San Carlo ai Catinari, Santissimo Sudario dei Piemontesi, Sant??Isidoro, as well as in Galleria Colonna, Palazzo Spada, and the Palazzo Corsini art gallery.